Idag har jag passat några av världhistoriens förmodligen mest svårflörtade barn. Men av någon outgrundlig anledning så verkar de älska mig. Jag och R, 1 år, har suttit och kollat ut på Göteborg tillsammans (panoramavy, överväldigande vackert!) och jag har lekt kurragömma med C, 3 år (vad är vitsen med kurragömma om den gömde avslöjar sig genom att fnissa och skrika "Här!" när man för lekens spänning frågar "Var är C?"? Dumt.) Summa summarum: en fin dag.

För övrigt så väntar jag spänt på V:s utvärdering av New Moon..

O

Följande saker har O ruinerat sig på de senaste dagarna:
- Nya hörlurar. För att sedan komma hem och inse att hon hade kunnat spara 50:- på att köpa dem någon annanstans (märk: ingen smygreklam (men netonnet är värda en känga (de är alltså inte billigast, tänk på det)))
-Vinyler på Pennies From Heaven.  Denna underbara affär. Gillar du jazz, klassiskt och det oslagbara ljudet av en LP-skiva? Gå dit.
- Böcker. O har många gånger undrat varför hon gör detta mot sig själv..
- Limited Edition av Vapen & Ammunition (vit utgåva), japanska utgåvan av Hagnesta Hill (eng) och Tillbaka Till Samtiden på vinyl. Men det tänker jag inte ångra. Det var värt pengarna.
- Musik Non Stop maxi singel och den engelska versionen av Hagnesta Hill.

Tänk vad livet vore lätt (och rikt, bokstavligt talat) om man inte gillade musik och litteratur. Men ack så fattigt. Såg förresten "Vi som är hundra" på Stadsteatern igår. Ni som inte upptäckt Jonas Hassen Khemiri än, ni har verkligen missat något. Han är tvåa på min lista över människor jag beundrar mest.  Nu ska jag åka och simma.

O.

I de sista skälvande andetagen av november ska V ge sig ut för att testa igen! Det var ett tag sedan, det är jag medveten om, men när det dyker upp gigantiska trender så måste man prova.

Självklart snackar jag om New Moon. Jag ska dit med min kära syster som i dagarna fyller arton år. Hon är inte heller världens största fan så jag tror att vi kommer kunna ge den skapligt subjektiv kritik.

Hörs och ses efter torsdag.

V

Christopher Walken, den eminente skådespelaren som ni säkert minns från i alla fall "Hairspray", läser här upp Lady Gagas fina text till pokerface. Mycket kul.  


 

V

Idag har jag varit ledig ifrån skolan och skulle i sann hemma-anda (ledsen språkpolisen, särskrivningen får stå) göra en chokladbollssmet och sedan äta upp den. Jag halverad receptet för att kunna få i mig allt, men tydligen kan jag inte äta 50 gram smör. Weak, kallar jag det. Ska smör vara så tungt att äta?

Hoppas dagen varit bra och kom ihåg att följa era hjärtan när det kommer till mat. 

V

P.S. V brings something to the table. Parasit av Scott Westerfeld, mycket bra bok. Handlar om vampyrer som är så nedrans populärt. Lite twistat dock.   

Jag har utvecklat (återfunnit) en viss kärlek till Erlend Loe. Alla ni som inte läst något med denne utomordentligt talangfulla norrman; här kommer några boktips:

- Doppler: Doppler är duktigt, han har ett duktigt jobb, en duktig familj, och en alldeles duktigt liv. Han får plötsligt nog av all duktighet, och flyttar sonika ut i skogen. Där blir han kompis med en älgkalv och täljer totempålar.

- Volvo Lastvagnar: Fristående fortsättning på Doppler. Utspelar sig i Värmland, där de bittra fienderna Maj-Britt och von Borring, båda 92 år, bor. Haschrökande Maj-Britt har för all framtid förlorat rätten att äga undelater, och den gamle scouten von Borring äter konstigt och kollar på fåglar. Då kommer Doppler, hans son Gregus och älgkalven Bongo ut ur skogen.

- Kurt i Kurtby: Egentligen en barnbok, men en väldigt rolig en. Kurt och hans familj är på väg till sin semester i Mumindalen, när de trillar ner i en flod och flyter iland i Kurtby. Där möts de av Kirsti Brud, som utser Kurt till Pingiskyrkans nya pastor.

O

uppdatering: förlåt mig. han heter naturligtvis erlend, inte erland. han är ju trots allt norrman.

Lost in Austen är en otroligt rolig serie som handlar om Amanda från 2008 som byter plats med huvudkaraktären i Jane Austens bok Stolthet och fördom. Som kan tänkas så blir det många missförstånd och Amanda passar sådär bra in i bokens 1800-tal. Tyvärr blir hennes närvaro mer än bara pinsam, för när Elizabeth, huvudkaraktären, inte är med så förälskar sig folk i fel personer och Amanda blir den som får ordna upp allt. Men hur gör man det när man själv blir kär?  

Jag älskade den och en stor anledning till det var ju såklart den vackre Mr. Darcy, spelad av den övergudomlige Elliot Cowan. Ta en titt på detta extremt roliga och vackra klipp.


("M", jag skrev ett mer personligt svar i kommentarsfältet!) 

En nya high school serie kommer snart att visas på tv4. Den heter Glee och handlar om en lärare, Mr. Shoester, som tar sig an skolans töntigast klubb, Glee club. Glee är en showgrupp med fem deltagare. Vi får följa dessa elever och läraren när de försöker fixa Glees image.

Eftersom jag är lite av en "I-love-american-drama-clubs-in-high-school" nörd så var jag ju tvungen att ta en titt på den före alla andra. Och jag kan bara applådera, visst den är amerikansk men den är så söt och rolig! Självklart är showgruppen jättetöntig, självklart vill alla cheerleaders att den skall dö, självklart är den coolaste killen superbra på att sjunga, självklart är de här ungdomarna mer talangfulla än musikhögskolelever och självklart är det massa kärlek och graviditeter över gränserna. Vad som inte är så själklart är att Mr. Shoesters fru fejkar sin graviditet, att Mr. Shoester egentligen är kär i Emma som polerar sina druvor med plasthandskar och att man faktiskt pratar om att preveninmedel är till för att ungdomar skall kunna ha sex.
Dessutom är det massa musik i som man blir glad av. Under ett avsnitt mixar ungdomarna två låtar, visserligen går de på speed, men låten blir skitbra. Halo/Walking on sunshine!

Se den!

 
 Sjukt glatt! Se dansen (väldigt snabb, hihi) på youtube http://www.youtube.com/watch?v=Z1W4wJ1d_D0
 gick tyvärr inte att bädda in.

V

Vår teaterlärare visar oss in på teaterscenen. Jag har stått där förut. Sjungit, i kör och solo, dansat och spelat mina egna små teaterstycken. Men nu är något annorlunda, på något sätt är scenen nu min och kommer att vara i tre år framöver. Vi tittar sedan på logerna bakom, där har jag också varit men nu famöver kommer logerna vara till för mig och mina medskådspelare. Vi går till kostymförrådet, ett rum fyllt till bredden av lådor märkta "The Wiz, "Le mis" och "Chicago". På galgar hänger förkläden, rockar och 1800-tals byxor. På hyllor står huvuden med peruker. Här har jag inte varit innan och det är svårt att lämna rummet, men vår teaterlärare försäkrar oss att vi kommer att få gått dit många gånger om.
  Vi har balett och vår lärare drar fram en låda med nedvättade pappersark. Hon ber oss att stampa i lådan så att skorna ska fått bättre fäste. Sedan spelar pianisten plié och vi böjer på knäna, läraren ropar relevé och vi ställer oss på tå. 
  Vi har kör och sjunger "Circle of life" och alla drar andan när stämmorna plötsligt sitter. 
  Jag har sånglektion och min lärare tar fram en låt och säger "Den är hög, men det klarar du! Tänk va kul vi ska V" säger hon. 

Vi har åter igen teater, vår lärare betonar vikten av att gå in i allt, nytt som gammalt, med positiv anda utan att bry sig om sina tidigare erfarenheter. Vi är där, gör vårt bästa och har kul!

Jag är hemma.    


V

p.s. Btw, såg Helen Sjöholm i morse på tv och fattar plötsligt varför alla Johan Palm fans svimmar när de ser honom.
Jag visste inte att jag vara en sådan groupie.

Ja, här följer alltså O:s hyllnings till dessa extra ordinära, fantastiska gossar. Igår släpptes deras senaste platta, Röd. Tyvärr så skulle det blir så löjligt om jag skulle sitta här och försöka förklara varför jag älskar, (och alltid har älskat (och kommer förmodligen alltid att älska)) Kent. Så, ni får helt enkelt ta och lyssna på Röd.
  Men favoriter hittills: Hjärta, Sjukhus och Svart linjer. Och Idioter. Och Töntarna såklart. Krossar allt. Äsch, jag går för alla.

Läste för övrigt i gårdagens Metro att Kent faktiskt är jätteroliga, inte tråkiga och deppiga. Då undrade jag för mig själv; sen när är det en nyhet? Det är hysteriskt roligt att se och läsa intervjuer. Särskilt om reportern tror att han/hon kommer att få ett djupt repotage med fyra stela män i medelåldern, och bara blir totalt bortspelad. Tips: kolla på Stjärnorna i Psykbunkern (här är dock journalisten bra, men Jocke, Sami, Martin och Markus är i högform).

V: vi har något gemensamt. Om Jocke Berg friat idag så skulle jag inte tacka nej. Han är visserligen bara 39..