Ja, här följer alltså O:s hyllnings till dessa extra ordinära, fantastiska gossar. Igår släpptes deras senaste platta, Röd. Tyvärr så skulle det blir så löjligt om jag skulle sitta här och försöka förklara varför jag älskar, (och alltid har älskat (och kommer förmodligen alltid att älska)) Kent. Så, ni får helt enkelt ta och lyssna på Röd.
  Men favoriter hittills: Hjärta, Sjukhus och Svart linjer. Och Idioter. Och Töntarna såklart. Krossar allt. Äsch, jag går för alla.

Läste för övrigt i gårdagens Metro att Kent faktiskt är jätteroliga, inte tråkiga och deppiga. Då undrade jag för mig själv; sen när är det en nyhet? Det är hysteriskt roligt att se och läsa intervjuer. Särskilt om reportern tror att han/hon kommer att få ett djupt repotage med fyra stela män i medelåldern, och bara blir totalt bortspelad. Tips: kolla på Stjärnorna i Psykbunkern (här är dock journalisten bra, men Jocke, Sami, Martin och Markus är i högform).

V: vi har något gemensamt. Om Jocke Berg friat idag så skulle jag inte tacka nej. Han är visserligen bara 39..