Jag har numera balett på schemat och varje torsdag kränger jag på mig vita/rosa trikåer och en svart body med lång ärm.
Det är rätt skoj och jag har vant mig vid att se ut som en baby vid det här laget, jag menar, hey, alla andra ser ju likadana ut!
  Men några torsdagar sedan, när det precis hade blivit kallt på morgonen och frost på marken, så försattes jag och mina medbalettdansare för en rätt bisarr och lustig upplevelse. Vi låg där på golvet i godan ro och sträckte på fötterna och drog in våra bäcken (hur man nu gör det), då brandlarmet går. Alla får panik, "Men shit, vi kan ju inte gå ut så här!". Vi blir tvungna att gå ut sådana. 
Ute är det kallt som i antarktiskt och alla andra som behagar att gå på Mimers (1700 st, reds.anm) står prydligt i grupper. 
Alla skrattar nervöst och huttrar, någon skriker förskräckt att det är glas på marken och alla blir rädda för att vi ska förstöra våra tunna trikåer. Upplevelsen är rätt skoj trots alla som tittar på oss, ja menar, rätt många tycker faktiskt de ser snygga ut i sina dräkter.
  Efter en halvtimme är det över och våran pianist spelar ännu en gång "plié" och vi böjer på knäna. 

V  

       Undra hur ofta den här tjejen gör pliéer?